Tolv ögon stirrar ner, likt stjärnor som blinkar till
tolv fingrar stryker genom molnen, genom dimmor av mörker och sorg

Den vidunderliga stjärnklarhetens våndor,
sliter tag i min avgrundssvarta dräkt
Ögon som drunknar och spanar,
i fullmånens blekdöda sken.

Varandes i myrmarkens evighet, i den nedhuggna skogen
Ner under myrens djupaste mörka salar,
där tjälen aldrig tinar och själar aldrig vakar

Under dina istäckta pupiller ser jag rester av våra bortglömda drömmar.
Dina vita klor klöser, famlar och tar.
Men under myren sorgtäckta mörker är jag trygg utan dig
- i evigheters evighet. Amen. Amen.