Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ångest

 

 

när dagen går mot sitt slut

hon inte längre står ut

 

ur djupet av sin själ

ett skri som från en träl

 

ett vrål ej av denna värld

som genomborrad av svärd

 

 det fyllde kropp, själ och ande

det var nåt befriande

 

ur allt det mörka, svarta kaos

ur den boning som bebos

 

av demoner, spöken och gastar

hon med tunga ben hastar

 

bara jag kommer hem hon sa

då blir allting så bra

 

men när hon väl hemma var

alla demonerna var kvar

 

ur strupen ett ångestskri ljöd

hon önskade hon var död

 

 

 

 




Bunden vers (Rim) av Öknens Ros VIP
Läst 251 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2019-11-05 13:16



Bookmark and Share


  Bodingen VIP
Dags demolera demonerna.
2019-11-05

  BenGust VIP
Den trådsmala svarta skepnad
som tar sig igenom nyckelhål
är inte att leka me.
2019-11-05

    Lena Staaf VIP
Ångest utan återvändo i denna dikt.
2019-11-05

  ULJO
Ett jobbigt syndrom när ångesten tar över livet.
2019-11-05
  > Nästa text
< Föregående

Öknens Ros
Öknens Ros VIP