när vintern kommer
vittrar mitt hjärta
och liv bort
nu vinner skammen
över löftena jag gav
Som jag aldrig
kommer kunna hålla

och jag skulle aldrig
leva fler år eller dagar
än de år och dagar du fick leva
och jag dränker mig
inifrån och ända ut
för att jag kallt
svek minnet av dig

---

dekadensen
du älskade
var som du ser
inte för mig
för livet här
ska få ta mig
när jag inte kan
förmå mig
att veta mer skit
än det jag redan vet

----

så lättar jag hjärtat tusen gånger
och vinterns kyla slår mig skönt
slå mig så utan sorg eller ånger
förstörd, förtvinad, helt oerhört
hugg mig så jag dör, ack så skönt

ni sörjer mig inte som jag gör
och tanken gläder mig
skär mig för ni känner inte
skillnaden
trehundrasextiofem dagar
kan göra
med en människa

styrkan kommer från respekt
och jag snor den till mig
från äldre män med svåra liv
som kollar på tonårsporr
och drömmer om små kroppar
och njutningen av att vara äldre
än er andra som jag
får mig att vilja gråta och spotta
för det är livet som lärt mig
mer än vad jag borde redan

jag sa för år sedan
att jag gjort allt
och jag önskar nu
att jag aldrig
hade sagt det
för det jag gjort idag
får min hjärna
att ta död på allt gott
jag en gång ville göra i denna värld

smärta gör alla egoistiska i kylan
och vi lever smärtsamma liv syskon
för det vill jag lyfta min hatt till er
och buga för våra förlorade själar
vi tämjer med diverse substanser

nu har jag snart levt klart
säger jag och farmor i kör
och fine
det kanske inte sågs som starkt
men all stress jag känt
är tillräckligt
För
en livstid