O, gåves det en verklighet man finge vara kvar i,
så måtte det väl vara att man sluppe januari!
Man nyttje då de former utav verbens konjunktiv,
som månde signe, råde, hjälpe oss i vinterns driv.

Man kunde ju exempelvis få önska att man bleve
försatt i julis sommar, att man där tillstädes skreve
om ljuva blomster, fågelsång och värmen ifrån sjön.
Bevare oss, du Milde, ifrån januarisnön!

"Bevare" torde vara vad gemene man må mene,
att själen någon enda dag i solen finge skene.
Vi lyfte därför önskeformen till vår hulde Fader:
"O, give oss en glimt av vår att hindre oss få spader!"