Greta riktigt kände hur känslor och tankar blandades till en sorts gröt i hennes inre. Det var som en tvättmaskin som plötsligt fått eget liv eller om den vore trasig, den i vilket fall inte fungerade som förväntat.
Holger å sin sida, låg i koma och yttervärlden hade upphört att tränga sig in i hans värld. Bara hans kropp skulle komma att färdas och behandlas. Men själen som var så full av liv och verkligen intakt, den befann sig i en annan sorts landskap som visserligen kunde påverkas av ljud och ljus. Bara att hans medvetande gick in i och ut ur dröm och verklighet på ett som förunderligt sätt. Holger var som förlamad och utanför all kontroll av att kunna styra verkligheten, såväl utanför sin kropp som i sitt eget huvud, i hans eget jag. Det var en verklighet som kom och gick. Som en pendels slag från den ena sidan till den andra. Än var drömmen verklighet och än var verkligheten en dröm. Han verkade flyta fram och in i olika landskap. Han kände sig maktlös och det betydde ingenting annat än att som okontrollerat bara finnas och finna sig i. Holger fann sig pendla mellan lugn och harmoni å ena sidan och det som skulle ha ingivit 'vem som helst annan' skräck och vämjelse. Men eftersom han var utlämnad till dessa verkligheter och drömlandskap, han inte hade något valfrihet eller kanske ens egen vilja. Det var som att vara tvungen att genomgå prov som för att visa sig 'värdig'. Bara att han inte hade vare sig medel eller vilja att kunna vara vare sig rädd eller modig nog att prestera. Ibland var det som att sova, att domna bort och sedan plötsligt befinna sig i en verklighet där saker och ting bara ägde rum. Han sögs som viljelöst in i en färd mellan olika världar. Ena stunden befann han sig på en strand och gick i den sand som fanns där. Den var varken het, varm eller kall. Den bara fanns där och även om vågor rullade in mot den och även över bränningar längre ut. Det inte medgav att höra något. Vattnet hördes inte skvalpa eller rulla in och upp på stranden. Det kanske blåste eftersom gräs rörde sig och fåglar kunde ses flyga kors och tvärs över himlen. Ändå hade han inte kunnat 'vittna om händelsen' om någon hade frågat honom. Vilket ingen gjorde. Han var ensam om att gå där han gick. Eftersom han inte vände sig om som för att se sina spår i sanden, kanske därför inga sådana heller fanns att se.

Spännande fortsättning på historien kallad
Loggbok för Greta och Holger (del 4)

Holger bara fanns där och sedan satt han i en stol på en veranda och hade ett högt och smalt glas bredvid sig. Det var nästan tomt, som om han just druckit ur det och som kunnat känna någon eftersmak.