Människor har olika hög tröskel, en del har ingen alls och är vandrande atombomber, inte goa att tas med. ett så stort ego har vi hitintills inte haft råd att ha inte sant klokuggla ?
men eftersom jag lärt mig med tiden efter alla käftsmällar att någon form av humor behövdes, eftersom jag snart börjar koka över - inställsamma smilfinkar kan jag inte med, så grep jag en liten häftad bok ”Finurlig katt” av Eric Gurney

Illustrationerna så på kornet. Husse ska ge katten ett vitaminpiller och gömmer det i den goda maten, kisse äter allt är frid och fröjd. Men så plötslig ser kisse ut liksom en människa gör som just upptäckt att surströmming visst inte var så gott som grannen sa. Kisse spottar ut det hemska pillret. Därefter försöker husse lyfta upp kisse som klamrar sig fast i fåtöljen, varefter fåtöljen behöver kläs om.
Därpå utbryter en brottningsmatch där klorna näst intill perforerar husse eftersom alla fyra tassar roterar som propellervingar. Till slut lindar husse in kisse så den liknar en mumie, håller upp gapet petar in tabletten…..varvid kisse spottar ut hela härligheten!
Till slut kommer husse på den geniala idéen att mala vitaminen till ett pulver och strör pulvret på pälsen varvid den renliga varelsen tvättar sig och får därmed i sig den onödiga vitaminen.

Alltså varför gör vi människor onödiga saker frågar man sig? En katt som slåss så infernaliskt vägrar äta pillret BEHÖVER BEVISLIGEN DET INTE !