Idén går ut på att läsaren först i slutet skall förstå att det som händer är fejkat och själva poängen blir då just hur att söka 'sätta dit någon' för att nå egna syften.
Ibland behövs det kanske litet hjälp på vägen.
Och att årtalet för händelsen i novellen, går att sätta själv för den som skriver historien.
Annars går det förstås fint att låta den vara tidlös, eftersom en del historier är just det.
Under exempelvis mellankrigstiden av världskrig ett och två.
Då en del saker har blivit så tacksamma att som dramatisera och fylla med möjlig romantik.
(Bilden togs av min ytterst motsträviga hand mot kamerans knapp, under en semester i Karlstad 2008.)

1.
En person som är gatumusikant och miljonär, sitter och till synes spelar på gitarr och munspel.
Samtidigt som ena foten håller balansen på gatan och den andra foten slår takten mot en synlig trumma.
Ur en halvt synlig radio förefaller det att strömma ljudet av en symbal, inspelat från en cd.
Men allt ljud kommer i själva verket från denna radio.
Det är en brudgum som har en enskild svensexa med sin uppgift att låtsas samla in pengar till välgörande ändamål i en upp och nedvänd cylinderhatt.
Till saken hör att han är uppklädd som en person vilken är bjuden till en dans på ett sådant där ställe som hemliga agenten kan tänkas bevista i en eller annan film.


2.
En kvinna kliver ombord ett kryssningsfartyg.
Hon har fått i uppdrag att låtsas ha drogats av en man.
Vilken 'åkt dit', för att just ha drogat kvinnor, innan han begått sina brott.
Som kan han varit ekonomiska eller haft andra skäl.
En så kallad hjälte vill kunna vara det igen.
I syfte att rädda henne ur en uppenbar och offentlig situation.



(En som skriver måste ju börja sin morgon på något sätt och då passar novellen gott till att starta dagen med, eller hur?)