Det är ensamt att vara ensam.
Men inte lika ensamt som att vara utan dig.

Jag vet inte ens vem du är,
ändå gör varje dag utan dig
mig mera ensam.

Är det inte konstigt?

Jag kan sakna någon som jag inte ens känner.
Jag vet inte ens hur du ser ut!
Vad du gör i natt,
vad du ska göra imorron.
...
Vad ska du göra imorron?

Jag är alltid ensamast när jag tänker på dig-
vilket är konstigt för,
du är den som får mig att känna mig minst ensam.
För att du finns nånstans där borta.

Men du är ju så långt borta.

Du har ett namn som jag inte vet-
jag fantiserar-
Erik? Nils? Sebastian? Adam? Magnus?
Hur ser det ut hemma hos dig?
Vad heter din Pappa.
Jag vill fantisera mera,
om vårt bröllop, våra barn, vår lägenhet och våra julaftnar.
Jag måste hålla i mig.
Jag måste stoppa mig.
Någon måste ta tag i mig och skaka verklighetens ner i mina lungor,
jag andas fantasiluft!

Någon, kan det vara Du?

Vad ska du göra imorron?