Jag har trampat på
Försökt förstå
Tampats med utan silversked
En ovanligt vinglig livscykel
Som rullat på med punka i periferin
Fällt ut mina fastrostade vingar
Fällt en och annan, ibland oavsiktligt
För högt i det blå, för nära inpå
Fartblind och lost i min farkost
Oftast har det brustit
När uppblåsta olustigt klivit in på scen
Självutnämnda ägare av luftrummet
Som går runt som suveräna stater
Pekar på rätt och riktigt på viktigt vis
Andras lag och ordning
Kan väl laga sig ut
Från min våning tycker jag
Fällt en och annan
Som tagit sig för pannan
I nån hätsk händelsekedja
Följt hjärtat på gott och ont
Men aldrig någon i vinter och vår
I alla mina levnadsdagar
Har jag följt Hit men inte längre
Ungefär till dörren
Och när den väna blev min vän
Min värnlösa vapendragare
Ville jag värna på alla sätt
Han var verkligen gudasänt rätt
Tiden upphörde
Gav oss en stund, en halv sekund
Ett helt liv i minnet
Och hämtade hem honom sen
Damen utanför ramen
Stadigt i den sadeln
Dagens Don Quijote
Gått efter eget halsbrytande huvud
Kringelikrokar så man kroknar
Brutit ihop, men inte avbrutit
Upp på hala himmel-
Och helvetesbanan igen
Min omloppsbana
Som ibland banat väg för andra