Erika greps av en sorts galenskap.
Hon köpte först en blues och så ett
par skor till det där klädesplagget,
så en kjol till toppen och så var hon igång.

I gasen, skulle hennes far ha kunnat säga.
Ju mer dagen led, det var en sådan där
ledig dag och lönen 'hade just kommit',
så pengar hade hon nog.

Bara att de liksom 'rann iväg', som av
bara farten. Så köpte hon 'av hjärtats lust',
det ena plagget efter det andra, och givetvis
behövde köpet av det ena kompletteras

av det andra. När festen var slut och även hon
kände en viss trötthet som börjat i det lilla
och så bara funnit sin egen väg. Som en sorts
rännil vilken blivit en bäck och så en å

och så till en som brusande älv. Kanske var hon
en sådan där älva, som skulle ha kunnat
hoppa från tuva till tuva och brustit ut i dans,
till musik som bara hon själv kunde höra

i sitt eget huvud. Eftersmaken av att behöva
sansa sig och behöva titta på de kvitton hon samlat
på sig under färden, den smakade sand.
Hon kände sig så illa tvungen att skölja ur munnen.

Först med kranvatten ur ett glas, sedan ytterligare ett.
Till sist tog hon en kall burk ur kylskåpet
och halsade efter att ha dragit i ringen och hört
innehållets kolsyra pysa. Tanken på ett 'imorgon'

var ännu långt borta och hon kunde sjunka ner
i soffan och bara finnas, till tonerna av pianoversionen
av 'Roll over Beethoven'. En skiva hon fått i present
av en mycket nära och god vän. Tänka sig bara.




(Bilden är ett samspel mellan min
digitala kamera och musikalisk konst.)