SYNERGISM

Efter en god lunch med efterföljande middagsvila vaknade jag plötsligt med insikten, jag är invandrare. Kommer alltid att vara en främling i ett land som aldrig har begärt att få mig som gäst.
Nästa tanke blir vad har jag gjort för att få rätten och ynnesten att leva i trygghet och välmående.
Har jag tillfört min omgivning, mina nya medmänniskor något av det som var mitt förflutna. Mitt ursprung, utseende kroppsspråk följde ändå med min kropp och själ när jag
pånytt föddes i detta land, som aldrig krävde min närvaro.

Jag kan ställa mig många frågor. Den första måste bli, vilken identitet har jag. Självklart har har även jag ett bagage med mig från mitt tidigare liv, men ingen förprogrammerad identitet som är anpassad till mitt nya liv som anonym medborgare.

Det är problemet med att återfödas.

Vad måste jag lära för att bli det som förväntas av mig.
För en anonym medborgare utan förflutet är ändå en individ och som sådan har jag flera spegelbilder i mitt inre.

Alla speglar olika individer och skiljer sig aprioriskt från varandra.

För det andra måste jag fråga mig var är jag i nuet, kan jag lära mig förstå platsen där jag skall bygga upp mitt nya liv.

Vilken av mina individuella personligheter är den mest lättanpassade till den nya livsmiljön. Annars kommer jag att alltid känna mig som en främling i det nya livet.

Det tredje och kanske viktigaste av frågorna är, kan jag leva med dubbel identitet samman med dessa människor. Som har ett helt annat förflutet och relaterar till för mig helt främmande minnen.


Dessa människor som kanske också brottas med anpassning. Även de kan vara liksom jag nyfödda individer med oliktänkande ursprung och återfödda på en för dem skrämmande plats.

Kanske födda som jag, på nytt som invandrad och vuxen med minnen och seder, attityder som är den okända främlings.

Med detta livsbagage vill jag få respekt för min särart, för mitt Ego.
Förblir den respekterad främlingen bland främlingar på denna okänd plats, då kan jag åter leva lycklig.


© Bosse 7 februari 2020.