Hans ögon lyser av vishet och med glimten,
Han är tyst men ansiktet avslöjar flinet.

Känslorna han ej kan gömma,
Tårarna så lätt vi ej glömma.

Han har lärt mig läsa bergen likt en karta,
Så jag ej i min förvirring ska vilse knata.

Han har visat mig naturen och dess rikedom,
Så jag ska kunna klara mig själv med hans visdom.

Han är den man sett upp till,
Vare sig man kan eller inte vill.

Allt han lärt mig ska jag förvara,
Långt långt in i mitt hjärta ska det alltid vara.

Den jag talar om är min far,
Han är den klokaste jag har.

Det ska du veta den mest älskade farsan.
Utan dig hade livet varit tomt som den rånade bankkassan.

Även om man som barn inte alltid visar sina känslor,
Så älskar jag dig lika mycket,
Som det skulle kännas att gå barbent genom en hel åker med nässlor.