A.B : Det har adresserats bref
till Strindberg
till förlaget,utan afsändare.

Ågust : Nu ! äro elden lös.

A.B. : Låt höra.

Ågust : Brefvet tala tydligt vad
saken gälla,
däri avundsjukan har fog och
del i det som en judas och bunds-
förvant anförtror ett rykte
afseende min sinnesförfattning
med konspirationsförföljelser......
fan anamma !
brefvet afslöjar självt det som
jag bör bli frikänd från,
helst som det kan användas i
domstol dit stämning kan komma
inlemnas som bekännelseskrift
af brefskrifvaren sjelf,eftersom
den förste att förneka konspiration
äro konspiratören Sjelf.

A.B: Men vad har saken för natur ?

Ågust : Der var en kvinna som en tid
kommo i min väg då jag voro fri,
och hon blef min älskarinna för en tid,
tills hon blef påkommen som dubbel-
falsk spion åt någon som ville åt mig,
dessa dubbelvexlade däri han sökte
kommo åt mig genom henne,
och hon mig genom honom,
dock utan lifgivande näring till deras
planerade karaktärsmord,
deri hennes roll bara var ett manipulerat
oskyldigt redskap för politiska syften,
hon sjelf icke voro invecklad i,
trodde hon att andra inte skulle tro,
men där trodde hon fel,
för de som föredrar veta.

A.B : Måntro Strindberg veta för mycket ! ?

Ågust : Tro fan det !

*