Att se sin förebild, sin superhjälte,
Se hur livet sakta tynar iväg.

Att se den som med raska steg for fram
på hjortronmyren med fullpackad ryggsäck.

Att se hur den som for fram med motorsågen
i björkskogen som en virvelvind, som sen drog
Ihop vattenfyllda björkar i kubik stora högar.

Att se hur den som alltid for fram som en
lätt hoppandes hare efter stigen med ryggsäcken
full med cementsäckar, för att sen vända sig om
och med väntande blick ropa, kom! snart är vi framme!

Att se en sån energi och aldrig sura miner,
bara försvinna och sakta tyna iväg,
livet är skört som ett äggskal, minsta lilla
spricka så kan det fortsätta gå sönder.

Det man ska komma ihåg, dom fortsätter leva,
Dom fortsätter leva i dina minnen precis som dom var,
Jag ska försöka vara och bli som min egen far.