Sakta sakta går hon ner för trappan, hon låter handen ligga lätt på ledstången. Blicken går runt rummet för att en sista gång se sig om innan hon ger sig av till ett liv med tomhet och sorg. Det år som har gått var det bästa år som hänt, denna tid vill hon minnas fullt. Men det finns minnen som kommer att ge en smärta för en mycket lång tid. Hennes klasskamrater blev mycket chockade och besvikna när beskedet kom att hon skulle sluta. Det var ett av hennes svåraste beslut som hon har tagit men det skulle komma så mycket mer som blir svårt at besluta. Tårarna rullar ner snabbare för kinderna, sorgen och smärtan var redan stor och tung. Med tunga och långsamma steg går hon ner för de sista stegen i trappan. Denna plats hade varit hennes hem och studie ort, men nu är det slutet på en tid av lycka, glädje, sorg, smärta och besvikelse. Sakta öppnar hon dörren och går ut, det kändes tungt och det tog imot att gå ut genom dörren. När dörren stängs bakom henne så vänder hon sig om och ser på slottet. Tiden är inne och det nya börjar nu och inget ska nu få hindra henne. Innan hon går så ser hon någon stå på balkongen. Även fast det är mörkt ute så vet hon att det är han, Björn med de glittrade ögonen och den gyllene rösten. Men han är orsaken till att hon måste ge sig av. Hon kan utskilja sorgen i hans ögon när hon tittar på honom i mörkret även fast det var en bit mellan dem. Hennes kärlek till honom var stor, nästan för stor.

Men hon var tvungen att ge sig av för att båda skall få ett bättre liv. Hon vänder sig om i mörkret och börjar sakta gå, Någon ropar hennes namn och hon vet att det är han men hon går bara vidare. Nu fick hon inte titta bakåt, för det som var bakom henne nu var det förflutna. Det är det nya som gäller nu även om det blir så att hon är olycklig. Hennes första mål är att flytta till en annan stad där ingen känner henne. Hon hade valt noga och bestämt sig för att bosätta sig i Jönköping. Där har hon ett jobb och en lägenhet som väntar. Det var många som försökte få henne att stanna och att hennes ursäkt om att inte orka med studierna var inte orsaken till hennes avbrott. Det var något annat som gnagde henne, hon var ledsen över något. De skulle bara veta varför. Visst de gissade på att det var något med Björn eftersom de hade setts mycket tillsammans. Men de var även mycket säkra på att det var för att hon hade fått reda på att Lennart var hennes biologiska far. Hon hade fått reda på det genom en video inspelning där han och hennes biologiska mor Sarah var med i.

Det var en inspelning som visade hur de hade blivit kidnappade och hur de var tvungna att ingå i ett äktenskap. Hon själv blev till av ett tvång och ett misstag. De tvingades senare efter 2 år att adoptera bort henne. Visst det var en orsak till att hon ger sig av, hon kunde inte riktigt se dem i ögonen. Men den stora orsaken till att hon åker är Björn. Smärtan är den som håller henne uppe. Den 3 km långa vägen kändes lång och uthärdig, den har aldrig känts så lång som den gör nu. Kommer det aldrig att ta slut? När hon väl var framme vid busstationen tittar hon ut över staden. Kommer hon någonsin tillbaka hit till den lilla lugna stan? Antagligen inte, smärtan skulle bli allt för oumbärlig och för stor att orka gå igenom allt igen. Minnena skulle bli för många. Nej det bästa är att aldrig återkomma. Att avsluta all kontakt med de människor som varit hennes vänner och närstående. Det skulle bli svårt, men det är det bästa. Väl på bussen så ser hon ut genom fönstret och tårarna börjar flöda. De rinner fort och det går inte att stoppa. Äntligen är hon på väg härifrån. Det är svårt att lämna allt som varit nära. Men nu är det nya tag som gäller. Hon har ett jobb i en mataffär där hon skall jobba i frukt och grönsaks avdelning. Hon har även en fin trea i centrala Jönköping.