Idag är en dag för ingenting
och tjocka byxor

Vi lever utanpå

Utanpået är en livsbetingelse

Svärmen atomer och bakterier
jag kallar jag, du kallar du, de kallar han,
blir yta, blänkande yta:

Vi bullrar mellan ytorna,
tjuvkopplade i atmosfärens tryckkammare

Våra ytor är ett spel
med resurser

Våra tankar är ringel
på ögats förstulenheter,
maskar i tarmluddet,
stekos
i köttätandets kindtandande efterbörd;
älvdalarnas inälvande
i gröna skogars skogsförråd utan fönster,
med mörker och tystnad bakom skjutdörrarna;
en plats att lämna tankarna till sig själva
i slaktavfall och fettlagrens feta fetischismer

Yta spänner över dagarnas förlopp,
nätternas gatlopp
mellan drömmar
av sällsynt skådat

Vackra kroppar
är betingade ytspänningar
i skurar av gnistrande spermier;
Perseider, Leonider, Geminider
över valvet

Jag låter Murray Perahia teckna
ett mene mene tekel upharsin
över trumhinnor och stallväggar,
över tapeter och norrskensdraperingar
i J. S. Bachs partitor, på avstånd,
i ett hus av väggar och tak och många golv,
i ytornas ytlighet;
inget ytterligare

Kirurgerna Pawel Grabowski och Lukasz Bobinski
har varit inne i min kropp
och byggt ett Soleratempel av titan,
men vrängd ut och in
blir jag en ställning, inställning, utställning
av blanka inälvor,
älvor skimrande
i ytterligheternas blänke;
fripassagerare på utsidan av allt

Någon gång ska jag berätta
allt elakt jag gjort:
Det är infruset i gigantiska block Nordsjöfisk
När de smälter blir de en tsunami
som spolar bort mig, kropp och allt
Alla sköljs iväg av sin egen tsunami,
som ingen annan märker

Den här dagen
känns som en kvinna med gott hull
och en blommig klänning
jag gärna drar upp,
mitt i solskenet