Du nattsvarta
Bottenlösa hål
Tidlöshetens djup
Där minuter
Blir till evighet
Paniken som lamslår mig i fallet
Ner i dig
Möts vi åter igen
Där rädslan för dig nu krymper
Främlingskapet är borta
Igenkänningen
Gör dig till min trofasta vän
De lämnar men du väntar alltid på mig där

Vid rädslans brant
Ett bottenlöst hål
Fyllt av sorg som aldrig tryter
Förundrad hur mycket förtvivlan som ryms här
I en liten människa
Jag stannar här
Ensam i mörkret
Tills min rädsla för dig upphör
Vad jag faktiskt kan lita på är att du alltid tar emot mig
Sväljer mig hel
Precis som jag är
Här orkar jag inte vara något
För någon
Avslappningen som kommer
Att nu är fallet över för denna gången
Då vaggar du mig stilla in i den längsta sömn
Jag väntar där på livet
Ska vilja komma åter
Livet som väntar där uppe på mig