Din skräck inför döden är anskrämlig
Du håller dig krampaktigt fast vid livet
som ett otryggt barn vid sin mamma
I drömmarna störtar du ned i ett ändlöst
kolsvart schakt och du vet inte vem du är
Din rädsla för människor är grundmurad
och din ensamhet skriker grym ångest
Hela ditt liv har varit en väntan på att
det riktiga livet ska börja och nu är du
besatt av den vidrigt fasansfulla döden
som skrämmer dig från ditt förstånd
Gud är död och livet totalt meningslöst
Din cynism och bitterhet äter upp dig
inifrån och det är ingen som minns dig
Fullständigt isolerad förbannar du Corona
En mycket allvarlig psykos är på ingång
Du hatar din mamma som övergav dig
och din skräck inför döden är ohygglig.