Solen sken inte lika mycket och de rosa molnen bytte om till vit, fåglarna slutade kvittra och fjärilarna i magen förvandlades till larv. Hjärtat mitt stod nu still, slutade göra onödiga volter, lite snurrig, förvirrad över att livet fortsatte trots din frånvaro, inte lika levande, intensiv eller färgglad, men den fortsatte, och sakta men säkert bytte molnen om till rosa igen och solen sken glatt över mig, viskade att det var alltid  för min egen skull den gick upp varje morgon.