Mamma stirrar på mig med sina kalla livlösa ögon,
ljugande för mig frenetiskt med sin giftiga kluvna tunga. 
Pappa knullar på i parti och minut, i natt gav han sig
på den 16-åriga fosterflickan, då hans briljanta ömhet
inte vet av några gränser, och hans kuk är ständigt styv.
Brorsan sitter i skogen med sina polare och sniffar
kontaktlim och sveper några mellisar för att råda bot
på den värsta existentiella ångesten lyssnandes på
Rolling Stones och härligt hångel med några brudar.
Vår bror Håkan dog påkörd av en lastbil för 1 och ett
halvt år sedan, eller var det 10 år sen, och vi sörjde
honom inte nämnvärt för vi visste inte hur man gör.
Pappa är bipolärt manisk, seglande uppe bland de
gyllene molnen, egen firma, gott om lånade pengar,
störtdykning ned i avgrunden, konkurs, sprit, lugnande
tabletter och hejdlöst med fitta, skilsmässa, tills han
inte visste vem han var, och jag 3 år mitt i hela den
rämnande, lätt surrealistiska familjekatastrofzonen.
Jag kryper in under en säng och somnar ifrån deras
svek, godtycke och förställning. På sätt och vis är jag
helt ensam i mitt späda liv, men Håkan kommer till
mig i drömmarna och vi tumlar om sjövilda och lyckliga.