Om jag någonsin är borta så vill jag att ni ska berätta för min familj, dom ska veta att dom har gjort allting dom kan för mig. Och jag älskar er mest i hela universum, varken ni eller någon annan kan hjälpa mig. Kanske kan jag hjälpa mig själv men jag jag finner inte den orken nu. Ni har gjort mer för mig än för vad många andra skulle göra för sitt barn, syster. Ni är det enda ljus jag har i livet. Det är så mycket jag vill säga men jag vet hur ledsna ni hade blivit.
Egentligen vill jag bara få ur mig allting.
Hur alla dömer mig efter hur mina armar ser ut. Jag får inte jobba på vården längre för Jag har massa gamla ärr och dom tycker inte det ser bra ut. Då socialen kräver att jag söker jobb på heltid vilket Jag inte klarar av, det handlar inte om att jag inte tycker det är kul utan det handlar om att för mig är det en svår sak att göra, att få gjort. Så min ekonomi funkar inte, då gjorde Jag gjorde en profil på en sida i desperation. Jag träffar killar och låter dom göra sina äckliga handlingar mot mig för att få mat på bordet och kunna handla. Vissa är snälla också. Jag låter dom slå doch slå mig i ansiktet. Det har gått så långt att varje smäll känns skönt så jag kan få något annat att tänka på ett bara för några sekunder. När min sons hjärta slutade slå när han var 8 månader så dog allting i mig också. Första gången Jag var lycklig på riktigt var när jag fick reda på att jag skulle få bli din mamma och mormor var så glad. Och pappa kunde knappt hålla sig i en dag. Vi ville Få vara dina föräldrar.
Men Jag fick aldrig höra ditt första skrik eller se din första tand, aldrig se dig lära dig gå. Hur skulle du bli? Skulle du bli lika busig som din pappa eller skulle du få samma temperament som din mamma. Jag vill bara ha dig hos mig nu, Jag förstår inte varför inte Jag bara kunde få vara dina mamma. Varför du var tvungen att träffa änglarna. Tårarna och ensamheten för att Jag saknar mitt barn. Mamma och pappa har brutit upp för det var det ända val. Jag önskar ibland att Jag fick följa med dig. Eller åtminstone att det var Jag som fick komma upp till änglarna så jag kunde se ner från horisonten på dig. Om du var kvar hos mig jag skulle ge dig världen och all kärlek.
Jag ser kvinnor gå förbi med barnvagn, det ryser i hela kroppen. Jag önskar att det var jag.
Jag har inga vänner och letar inte aktivt, Jag orkar inte få en till person som tjötar på mig att ta tag i grejer, - gör det bara. Om det vore så enkelt.
Jag sitter hemma hela dagarna det ända Jag för ibland är träffar män. Män som kan utnyttja en trasig själ för att få sina egna behov bli uppfyllda.
Just nu snurrar min ända tanke hur Jag ska orka med en hel dag till imorgon när Jag vaknar och hyran är fortfarande inte är betald och jag vaknar inte upp i sängen tillsammans med mitt barn.