Jag sitter i väntrummet och väntar på min tur
stolen med det gröna galonsätet
klibbar nervöst mot mina kostymbyxor
Bredvid mig sitter en gammal man
han hostar och snörvlar
jag reser mig och flyttar en bit bort
Sköterskor skyndar förbi till olika rum
ibland ropas ett namn
- Sven Johansson och någon reser sig upp
När är det min tur?
det börjar skymma, jag tittar ut
ett visset träd gungar utanför fönstret
Jag måste han somnat
vaknar med ett ryck och hör en röst
en kvinna i vitt dyker upp
-sitter ni kvar?
-jag väntar på min tur
-din tur är över för länge sedan,
har inte doktorn berättat det för dig.
Jag ser mig omkring ingen syns till
det har mörknat ute
jag hämtar min hatt och rock
och skyndar mig hem
från mitt sista besök