Jag har sedan en tid blivit hemsökt av det förflutnas trogna och öppna armar;
finner mig själv i tonårens ömma något vidskepliga famn, drömmandes, yrandes långt intill gryningen, tills jag minns allting och vill tillbaka! desperat få blicka tillbaka in i mitt enkla pojkrum och se min kära mor stå bredvid mig, höra röster som viskat i mitt öra sedan begynnelsen, aldrig låta dagsljuset lyfta på ögonlocken och förbli vilandes i hemmets omslutande vrå, likt ett kyskt fläckfritt spädbarn som blivit vaggad till ro och ännu inte hunnit fördärvats.

24/3 - 20