Vindfällen

Vi drogs till varandra
tumlande i vinddraget
ekande ensamhet

Du såg mig
som ingen hade sett mig på länge
jag fick dig att skratta och gråta

Du åt mig
både det skrovliga skalet
och den svårsmälta kärnan

Svettiga ihopklistrade
mättade vi varandra
flödigt

Klistret torkade
och föll isär i flagor
osmält avsked.

Fri vers av Lena Staaf
Läst 408 gånger och applåderad av 25 personer
Publicerad 2020-05-17 13:36

Skriv ut
Spara som PDF

Briza media Vackert! Om kärleken mellan två lite vindpinade själar som finner varandra för ett tag men det kanske inte kunde ha blivit så mycket mer än så ändå pga omständigheterna, så tolkar jag bilderna mellan raderna. 2020-05-22

Solweig Jansson Väldigt fin text om det underbara i att bli sedd och uppleva närhet. Alltid smärtsamt att förlora .... 2020-05-19

Bodingen Snyggt skriftat i nytänk om ett outtröttligt ämne, klockrent! 2020-05-18

ULJO Annorlunda kärlekspoesi detta. 2020-05-18

Per Rydberg Stramt berättande om känslor, vackert skrivet! 2020-05-18

Roger Innovativt och vackert, samtidigt med hetta och känsla. Gillar! 2020-05-18

Respons Det är en konst att dikta om kärlek och erotik med ord och liknelser som känns nya och spännande. Bra! 2020-05-17

Magdalena Eriksson Tack för din text som berättar i en stram form som ändå är så vid som känslans makt och drabbande. mycket bra. 2020-05-17

Max Poisé Här skapar du många bilder, blir som en film som spelas upp och ju fler gånger filmen spelas desto större blir betydelsen...snyggt! 2020-05-17

ej medlem längre Ömsint text 2020-05-17

Öknens Ros Fritt för olika tolkningar. 2020-05-17

Kajan Du skriver och beskriver nära och intimt. 2020-05-17

Sefarge Synnerligen"tät" Uttolkningsbar Dikt att Begrunda! ;) 2020-05-17

KattenKin Vilket personligt bildspråk, snyggt och smart! 2020-05-17

Niliboy Huga ligen! 2020-05-17