Var och en blir salig på sin egen tro
fast inom mig en osalig ande tycks bo.

Man kan bli salig på sin åsikt
på en odefinierbar insikt
ska man då önska att var och en får
till sig en obeveklig åsiktskorridor
med glödskrift på pränt
byggd av tegel och cement?

Nej det är inget som jag vill
jag behöver nånting annat att hålla mig till
ett rättesnöre snörrakt rätt
som gör tillvaron meningsfull och lätt.

Men allt är skevt och komplicerat
ord och tankar depraverat
hur ska jag kunna landa
när allt är: å ena sidan och å den andra?

Den hjälpsammaste tron
har inget att göra med religion
i stället mest om att sig själv anmoda
att ta fasta på det goda.

Att försöka rensa tid och luft
fylla upp med kunskap och förnuft
satsa med sitt hjärteblod
kryddat med känsla och tålamod.