Himlen är uppfordrande barndomsblå
havet är mitt eget kaleidoskop
jag badar i tystnad
kravlar mig upp ur sorg
jag bär en sommarbrun baddräkt
det skoningslösa gråvattnet omsluter min kropp
jag möter strömmarna
klyver de gässklädda vågtopparna
det stora saltblå rymmer tidens tårar
jag dyker i mörkret för att ljuset inte ska göra mig blind.

© Maria Marängsviss, 30 maj 2020