Jag räcker upp händerna till den azurblå himlen

Mina ögon möter solens strålar

Jag mediterar i lugn och ro

Min själ är full av lyshet.

Jag saknar ett cenakel med poetvänner

Låt orden flyta som en artesisk brunn

Oberoende i passion som berg,

Låt oss publicera en medeltida vikingantologi.

På mina vingar flyger jag framåt

Även om vägen till stjärnorna är lång

Jag samlade visdom, från handling och ord

För jag har inte orsakat katastrof i mitt liv.

På vindens ås bryter jag tunga moln

Att leva mitt öde som i det heliga altars barm.