Han var litet som en seriekrock. Du vet när man inte vet om det är A eller B som en själv som saknar. Som att välja mellan en serie (båda är så klart tecknade) i dagstidningen eller en sådan där tidning med flera som avslutade avsnitt i. Ibland kommer det andra tidningar och så en som du väntat dig att finna, men så har den slutat säljas. Det går inte att veta varför och en själv bryr sig egentligen inte, när den första häpenheten lagt sig. Så där har det varit med verkligheten ibland. Någon eller något kommer till och någonting annat bara inte finns längre. Det bara är något som sker eller har skett och så har det bara varit att anpassa sig själv till 'det där nya'. Ja, du vet ju själv. Ungefär som när de byggde det där huset eller kanske först rev det hus som stod där innan. Plötsligt ena dagen och så något senare något just annat. Ungefär så var det med den fula gubben. Han fanns där tillräckligt länge, med i bilden om en så säger, och det gör en ju. Ja, sedan något år senare, då jag åkt in på lasarettet och så kom ut igen flera månader senare, så blev det förstås fredag igen. Men då fanns det inget äventyr att vänta. Det bara inte fanns mera. Men det var förstås senare, det skulle kunna ha hänt något innan dess. Det skulle kunna ha utvecklats till just ett äventyr, för mig personligen. Bara att jag inte har riktigt känt för att berätta det än. Jag menar, det var ju ändå rätt länge sedan och det vet en ju hur fula gubbar är. De är inte bara fula, en del har faktiskt utseendet och åldern för sig. Bara att när jag var omkring tolv år, nog tyckte att alla människor över 22 år var just gamla, även om riktigt gamla, det vill säga människor över femtiotvå, var rent ut 'äckligt gamla'. Jag menar äldre än mina föräldrar hunnit bli då även. Men ännu hade jag alltså inte råka hamna i just den trafikolyckan och bara några fredagar hade kommit och gått utan att det där jag väntade på skulle kunna hända, inte hade gjort det riktigt än och jag var då nyfiken ännu någon tid. Ja, sedan hände saker och ting jag ändå nog inte varit beredd på och verkligheten även den, kunde visa sitt som fula ansikte och skrämma slag på en ännu intet ont anande relativt ung människa.

Fortsättning följer i del sex