Han som stod i skuggorna kan ha varit där en stund och kanske även väntat på att jag skulle ta mod till mig och komma släntrande dit. Det var förstås spännande för mig. Jag var inte direkt erfaren av människor i vuxenvärlden. De vuxna en själv mötte i skolan var förstås där för att jobba. Bara att jag mest visste att de olika lärarna nog var där för att lära ut saker och ting. Men jag hade inga tankar på att de kanske var där för att de fick betalt för det och jag visste inte heller värst mycket om att de kanske hade räkningar att betala eller ens var och en skulle haft olika behov eller böjelser. Jag tänkte inte stort på varför jag själv var där och hade inga egna planer på vad som skulle kunna hända då jag kom till den där mörka gränden. Jag var som sagt mest nyfiken om där skulle hända något alls. Vem som hade initiativet eller om det kanske som böljade fram och åter med ens eget möjliga humör eller om det kunde inverka vilket väder det var. Ingen av oss hade ännu yttrat några ord som ett 'hej' eller så, för att få till en högst avslappnad miljö. Jag var tyst och mannen sade just ingenting, även om han litet som prövande harklat sig en gång. Och som jag inte var beredd på något särskilt hade nog blivit överraskad och tagit något steg bakåt eller så. Men när det inte verkade hända något mera just då, hade jag mest flyttat fötterna en smula, som om inte heller jag hade stort reagerat på ljudet, som plötsligt bara kom. Fast det hade jag förstås. Det var nog mera för att 'rädda ansiktet', som jag flyttat fötterna något. Mannen bara stod där och efter en stund sänkte han blicken till mina fötter, sakta som om han hade all tid i världen. Efter en liten stund höjde han sedan på huvudet verkade titta uppåt i vädret, som om han sett en skymt av en fågel eller så. Men någon fågel flög varken förbi eller tog vägen in i den trånga gränden. Om vi alls kommunicerade så måste det ha varit mentalt, för mycket till rörelser förekom inte medan jag var där. När det inte hände mycket mera gick jag som vanligt långsamt där ifrån och styrde mina steg till en numera så bekant soffa i en alltmer välkänd park. Jag satte mig på den, rättade efter en stund till min kropp och fäste blicken än här och än där, utan något särskilt mål för den.

fortsättning följer i del sju