Fredsduvan flyger i gryningen 

Förundrad över det öde landskapet

Där en kyla av ondska härjar

Som om naturen fryser invärtes

Fredsduvan flyger i skymningen

I skogen av vissnande träd

Där en spöklik tystnad råder

Som om bladen darrar utan vind

Fredsduvan flyger i dagar

Så tysta att vingslagen hörs

Och regnet får själen att frysa

Till is i solskenets starka strålar 

Fredsduvan flyger i nätter

Där skräcken river i skinnet

Och skriken ekar bland husen

Med gapande fönstergluggar

Fredsduvan flyger för livet

Flyget för att bringa lugn

Där tillvaron ber om nåd

I tider där oro och mörker råder