Jag springer uppför trappan
det finns inget motstånd i längtan
trappan har egna planer
förvandlas till nedåtgående rulltrappa
hjärtat rusar iväg, lever sitt eget liv
vänder sig mot mig och vinkar
väser att blodrött är ute
Och försvinner med ett elakt grin

Jag springer uppför trappan
luften kladdar på mig
med sina äckliga händer
försöker få stopp på mig
tränger in mig i ett hörn på trappavsatsen
sista innan dörren
jag kan läsa mitt namn:
”Barn av Guds nåd”