Höja sig över,
men låta ske

Se sig
från självmedvetandets position
utanför arten,
men låta ske

Förstå sig
som blind form
i ett evolutionärt spel
med resurser,
men låta ske

är den mänskliga tragedien

Le
åt kategoriska imperativ
men inte kunna motstå dem

Vara medveten
om körtlarnas beska hormonspråk
men underkasta sig
deras obönhörliga ordergivning

I veka stunder tro sig ”vilja”
och ”välja”
är den vila
vetskapen om slaveriet under varandet
bjuder

men vi tänker inte mer
än nyckelpigor eller trollsländor
när vi kopulerar:
- vi bara broderar ut evolutionens imperativ
i självbedragna föregivenheter

Vi kan ställa oss utanför allt
och le,
berövade makten att ingripa

Den religiöse
kan anse sig lurad av Gud,
medan den klarsynte
inte ens har den trösten

men vad var det nu Schopenhauer sa
i Die Welt als Wille und Vorstellung?

När vi dör,
gör vi det med glimten i ögat;
den glimt vi förlänades
av Prometeus,
eller av äppelkakan i lustgården:
Självmedvetandets bisarra självmotsägelse,
ornamenterad med namn som Da Vinci,
Beethoven, Gaudi,
Copernicus, Galilei, Einstein:

Ursäkter att svepa oss i,
bli svepta i:

Rök över möglet,
andlighet ur kroppsvätskorna;

teorems och axioms yxhugg
ekande