Vi är fem tonåringar det är bara jag som är femton och yngst. Vi är hos min farmor och trippar på LSD. Hon är bortrest och jag är värd och dessutom på högst dos 2,5 lappar shiva. I rummet intill balkongen hänger vi några stycken; det är som om någon satt en Disney-lins över världen. Allt är som tecknat och swirley. I balkongen intill är de några andra vänner som röker cannabis de e rökigt och dom hostar. Vi skrattar över kontrasten. Vi ser universum bit för bit som fasetter på en kristall måla verkligheten framför våra ögon i prismans alla färger. Medan våra luvbeprydda weedkompisar ser ut att komma från stenåldern där de hostar. Min vän börjar må dåligt, han känner hur människor i grannhusen iakttar honom. Jag börjar känna mig illa till mods. En god vän till mig som är här med sitter med mig på balkongen nu och börjar prata om att LSD de e bra grejer det. Fast han är nykter. Jag känner mig dålig. En annan vän till oss kommer upp till oss. Han har snaggat sig och börjar viska konstiga saker i mitt öra. De andra verkar inte märka. Jag vill kasta ut honom men mina kompisar försöker hindra mig. Till slut lyckas jag. Jag springer in på toan gråtfärdig och kollar mig själv i spegeln. Jag ser mig själv i fem sexårsåldern gråtandes som att hela min värld förstörts.