jag målade gud
skickade ritningen
till fienden
och gick hem
sov med hennes
förlorade selfie
i taket
av sänghimmeln
dom ni alla
snackade om
snackade om mig
och när jag gick förbi er
gick ni rakt in
i er själva
jag växer med asfalten
slingrar sekunder av betong
som tysta ord
runt spöket
av osanningen om mig
jag springer ur er förvirring
förvandlar cringe
till omöjliga mönster
som fläckar av framtid
på er snodda själ
ni trampar vatten i öknen
med mig som draken
därunder
allting fel är
ni genom mig
inte jag genom er
gnistrande ord
mot skölden
jag kyler ner universum med
du het, jag kall
som moder jords första
tvekande språng
ut mot rymden
dansar ni som brus
inuti min dröms syn - och
skymningen
av en evig dags
gryning, där -
molnformationer
skälver likt stammande
änglars sång
- stiger ni
som penseldrag nu
mot intets vägg,
mitt febervandrande
barns klotter är
orsaken
till alla krig
men samtidigt
antidotet
som ikoner
runt minnet
av henne
vakandes
alla rörelser
skyddar colluseumets
väggar mig mot
sagan som skrivs
tätare och tätare som en
skog runt en slirande låga
runtom mig
jag röker
jordens mittpunkt
som små haschbitar
i min cigarett, &
min slösade tid
är fenixfågeln
i fritt fall
med sin
vingbredds
omfång
runt världen
bilder av dig flimrar
mot morgondagens port
och i det svarta blodet
seglar ord som
fast i turbulensen
av en undervattensström
som sjungande broderier
i stiltje - framkallad av
en ensam ton
som krusar vattnet där ovan