Poesi är här nu när jag i huvudet försöker förklara för dig, någonting jag ej ens vet, men vill säga; som om hela min kamp vore universums. Jag förtär smärtan som trögflytande vin - universum hänger på mina axlar och natten går rakt igenom mig utan att göra sig påmind - min själ är en återvändsgränd för fienden, där jag växer mig starkare för varje millisekund.

Som en uppdrömd varelse förhärligad av synd; zickzackar jag glömskan, där jag dinglar i rymdens livmoder; stödd av ingenting alls. I dagar satta i brand bränner dom oss. Då vi stiger upp som bilder mot skyn, svajande bilder på horisontens båge. Rök genom palmbladens löv därunder. Memes för de andra att se. Som liv ur död stirrar bokstäver mot dig och du blir oändligt kraftfull. Min poesi är ingen sanning, men det är mitt blod. Kapillärer som grenar sig genom rymden.