Det är lätt att i hatets skugga vandra,
att blunda för sanningen.
Ja, att lära sig respektera andra
är ej alltid lätt, min vän.
Om man alltid har bråttom och jämt är på språng
fastnar man i principer man skaffat en gång,
Och i rasande fart rusar åren förbi
i tungsinne, vemod och blint raseri.

Men så en dag man tvingas slå av på takten
och se saker ur nytt perspektiv,
när man inser att brådskan, stressen och jakten
så sakta förtär ens liv.
Att man trångsynt och enfaldig snubblat fram,
krälat i okunskap, lera och damm.
Så man närmar sig kisande ljuset igen,
går ur skuggans lögner mot sanningen.

Men att födas på nytt är ej nöje blott,
man står naken, ensam och svag.
\"De som känner den väg jag förut har gått,
kommer dessa att tro mig idag?\"
Och visst osar det illa när ens fördomar brinner,
när allt som man trott på så sakta försvinner.
Men även på bränd mark kan ett nytt frö bli sått,
hos den som sin livsglädje återfått!