Ibland drabbar mig de underligaste frågor.
Jag tänker på min bekant som ofta beklagade sig över att han ansågs vara en pajas. och enligt hans erfarenheter råkade just pajaser ha synnerligen svårt att få brudar vilket skulle bli hans livs tragedi trots pengar och god uppfostran i ett judiskt överklasshem. Under de år vi hade kontakt var det hela hans livs olösliga bekymmer. och ingen lösning syntes vara i sikte. Till historien hör också att hans kamrater i grundskolan var inte så där elaka och mobbande som lätt de kan bli när de träffar en rik pojke av judisk börd. Skolkompisarna nöjde sig med att berätta "om du beter dig på det här sättet kan du säga adjö till tjejer". Men han kunde aldrig ändra sitt som man kanske kan kalla dysfunktionella beteende. Han gick ofta i terapi men det hjälpte föga. Detta gjorde mig mycket undrande och starkt ifrågasättande till psykologer och deras metoder och underförstådda löften.
komiker humorist lustigkurre pajas det är bara att välja men själv anser jag mig inte tillhöra någon av de fyra grupperna och det är ju synd. Eller skall man säga otur.