7000 shimpanser springer marathon i de oöverskådliga kulvertsystemens mondäna rondeller och katter som sjunger pannbiff.

Mamma har gått till ICA och jag vågar inte

vara ensam. Till vem ska man gå med all

sin kryptiska skräck när man är liten och

ful och värdelös? Samhället är en spydig

koloss på lerfötter och man flyr för att

komma undan terrorn. Tystnaden som

rymmer ett illvrål och styvfarsan med det undflyende kyliga mörkret och hans verbala mästerverk av meningslös näringslös tomhet.

Det finns ingen förtroendeingivande vuxen att prata med och jag flyr in i mitt begynnande vansinne och dränker min oro och rädsla i en strid ström av rockmusik. Min pappa tog livet av sig för han gillade inte mig. I Sveriges vackra riksdag avhandlas hela året ut min instängda vrede, mitt hat, och mitt traumatiserade konstiga konstanta chocktillstånd. Folk i sovsäckar blandar grogg med en grönskande gränspsykos och jag sprattlar på golvet tillsammans med en kataton kritisk massas hela härliga och fruktansvärda konsekvensers ensamma symfoni som ingen bryr sig om. Jag är alldeles tom i skallen som växlar till ett kaos som snurrar och far.

Jag är 12 år och jag har ingen. Jag minns ingenting. Jag tittar i Lektyr och runkar av minst en gång varje dag. Styvfarsan är i sin egen värld och vad skickligt han manipulerar morsan. Morsan befinner sig i ett euforiskt lyckorus, chocktillstånd, fullkomlig katastrof, ha ha ha! En kvaddad fågel skriker i mitt bröst och jag sjunker djupare ned i medvetslösheten, springer omkring och skrattar, tröstar ett ledset litet barn i sandlådan. Livet är fantastiskt, men om 9 år bryter den schizofrena psykosen ut och jag blir absolut ingen och ingenting.

Ett svart giftigt iskallt regn på en annan planet, jag går i det naken och odjuren jagar mig allt längre in i den fasansfulla skogen. Mina ögon har slocknat för länge sen och tiden står still.

Galaxen blixtrar exploderande i en ångest som aldrig går över och mammas skräck och skuld är slemmig och monumental. Döden viskar: kom till mig så ska dina övermänskliga plågor vara över. Aporna läser sportbladet och deras hjärtan vilar i Johannesevangeliets trygga famn.