Det var för att Brushane innerst inne var en så pass förvirrad, vilsegången och osäker person som han var så oerhört bergsäker, auktoritär och i sitt eget och många andras ögon en sån brilliant och bortom alla tvivel en utmärkt psykiatrisk läkare. Att flera av hans patienter bara skrattade åt honom berodde endast på att de var så sjuka. Som en stolt fältmarskalk vandrade han genom avdelningen med huvudet högt, trots att två av hans patienter nyligen begick självmord. Han var övertygad om att psykofarmaka var den enda strategin för att göra folk friska. Han förmanade sina patienter att sluta skylla sina problem på sin omgivning och sin traumatiska uppväxt. Psykisk sjukdom är en fråga om arv och genetik punkt slut.

Ångesten låg som en tät dimma på kliniken och sjuksköterskan var hyperstressad för att så många krävde att få någonting lugnande, det var som att befinna sig i en katastrofzon. Psykoterapi var det många patienter som propsade på, eller stod på knä och bad Doktor Brushane, den ende sanne Guden, om, i en komplett förnedrande underdånighet. Men det var näst intill omöjligt att erhålla psykoterapi när man var på den här avdelningen för det ingick inte i Doktorns strategier. Samma patienter återkom till akutpsyk gång efter annan, de allra flesta av dem hade varit utsatta för både psykiska och fysiska övergrepp och levde i omöjliga och destruktiva sociala situationer. Samhället, så som det var uppbyggt, var en väldigt god grogrund för alla slag av psykisk sjukdom. Doktor Brushane var nöjd och belåten över sina utmärkta och omdömesfulla insatser, men hans kalla ögon och distanserade bemötande ingav patienterna rädsla, en stark känsla av total ensamhet, och hopplös terroriserande ångest. Alltför ofta ställdes inte rätt diagnoser vilket resulterade i fel slags medicinering och ännu mer lidande.

En man som nyligen fått diagnosen bipolär skrevs ut alldeles för tidigt och felaktigt medicinerad ut till en tillvaro av hemlöshet.

Mannen drabbades av ett extremt maniskt skov, socialpsykiatrin blundade för hans situation, så han skulle sova på en väns vind i ett bostadshus. Manin ledde till att han blev psykotisk och tände eld på vinden. Hela byggnaden blev övertänd och fem personer dog. Psykiatrin och socialpsykiatrin nekade naturligtvis till alla anklagelser, och Doktor Brushane sitter i en solstol i Karibien med en grogg och en fet cigarr och njuter av sin egen förträfflighet. I välfärdsamhället Sverige mår nästan alla medborgare bra. Psyksjukdom drabbar inte mig.