Jag skulle så gärna vilja tro att själen lever vidare. Sedan, när alla tror att vi inte finns. Så vet vi bättre, där vi flyger omkring i våra själar. Vi sprids som aska över ängar och hav. Det är vackert. Men det är bara askan. Det är inte våra själar. Att allt skulle ta slut, det tycker jag är försynens värsta misslyckande.

Bli till och sedan födas. Det är en sak. Men att DÖ! och sedan aldrig mer..!! Nej, det är bara för dumt. Möjligen när man blivit 120 och kanske är lite trött, att man tycker det kan kvitta..? Jag gillar i alla fall inte tanken. Jag har en katt som snart fyller fjorton år så han är gammal nu men han är också helt emot. Han vill jaga möss och fredagsmysa i soffan i många år än. Så han spinner på.