Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Höst

Höstens kyla hostar droppar
i ansiktet... Det är kallt.
Vinden gungar träden's toppar,
nakna stammar överallt.

Så som vind bekymras tankar
svävar rund och stör all sömn.
Drömmar var en gång så blanka...
Har jag blundat? Har jag glömt?

Har jag missat vårens tecken?
Jag (är) för sent för hundra år...
Gömmer mig i glömskans täcke
Vinden sjunger i minor...

28.02.10




Bunden vers av Julianna Strandberg VIP
Läst 94 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-09-28 17:09



Bookmark and Share


  Kajan Mikael VIP
Fin dikt och bra uppläsning.
2020-10-04

    100apor VIP
Underbar höstpoesi!

Men fastnar lite på sista styckets andra rad: "Jag försent för hundra år...". Uppfattar det som en felformulering!?

Annars en dikt som fångar dom fallande höstlöven med bravur.
2020-10-02
  > Nästa text
< Föregående

Julianna Strandberg
Julianna Strandberg VIP