Inför de bosniska hantverkarnas ankomst
måste den hårt organiserade,
kulturlagrade trerummaren
- min sörmländska retreat -
demonteras, stuvas om,
ses med nya, lätt förskräckta ögon,
och samtidigt bjudas upprensning
på obsolet teknik
från tidigare decennier;
härvor av sladdar
bakom skrivbord och hyllor
och gamla hårddiskar
som inte surrat på många år
Det hamras, ganska stillsamt,
i grannlägenheter
när extrafönstren monteras
över de förefintliga rutorna,
men detta är förebudet,
dagarna innan,
om den bosniska invasionen
av min retreat
Jag ska föreslå dem en kompromiss,
en förhandlingslösning,
för allt har jag inte kunnat flytta,
efter trettiofyra boår
Igår, i Röda Korsets lokal
inne i centrum,
hittade jag Göran Palms
”Dikter på vers och prosa”
från 1976,
som blev inspiration
till den här socialrealistiska
ordanhopningen,
och väckte minnet
av den enda gång vi träffades,
när jag förmådde Palm
att stryka sista raden
i dikten Havet
i diktsamlingen Själens furir,
och han spontant skrev
”Struket av G. Palm”
vid överstrykningen
Ja, tiden flyger, människorna störtar!