Hejsan. Förlåt mig att jag stör.
Jag ska ge dig information som är aningen skör.
Jag kommer kanske förolämpa eller kränka dig.
Men jag snackar inte om en obetydlig s*** grej.
Jag vet att du hör men jag vill att du ska lyssna. ta ett djupt andetag och låt tankarna tystna.

Här kommer jag och stör husfriden
genom att utmana bilden du har av framtiden.
Nu säger jag det klart och rent:
Jag är ledsen, men det kanske är för sent.
kanske är din saga redan skriven och utan din tillfrågan är valfriheten avliden.

din berättelse ligger utstakad och klar.
det finns inget du kan säga till försvar.
Okej, jag tror du har fattat att jag menar allvar.
så nu behöver jag ställa en simpel fråga
var nu ärlig, försök att våga,
även om du svaret må farhåga.

Jag menar;
vi har glömt bort oss själva, fastnat i ett mönster.
så säg mig; När va senast du la ner telefonen och såg ut genom ett fönster?
När va senast du stängde av din telefon?
Hur många gånger om dagen trycker du på din facebookikon?

Vi har fastnat i en lockande shargång.
men jag förstår,
det är lätt att nynna med på denna hypnotiska sång.
dag in och dag ut, alla likadana.
men så blir det ju lätt när man fastnat i en vana.
dock är detta ett stort problem
därför vi har fastnat i ett beroendebaserat system.
vartenda like, vartenda kommentar
för med sig ett lyckorus av dopamin som svar.
drogmissbrukare är vi tyvärr.
så hur ska vi ta oss ut denna regelbundna misär?

ta en vecka, eller bara för en dag.
men jag uppmanar dig, nej, utmanar dig till att pröva för ett tag.
till en början kanske du kommer känna ett obehag.
det är beroendets bakslag.

Jag utmanar dig att skapa minnen.