Och blixtrar till -, och min övermänskliga glömska som ständigt vaktar förnimmelsens övre gräns falnar i elden av det stundande ögonblicket och ger gnistrande scen på kuliss sin plats - och plötsligt ur metamorfosens möjlighet, någonstans mellan en dröm och en ihopsmält minnesbild, låg jag där under nattens kronblad som det vore det enda jag någonsin vetat, på jakt efter något mitt minne ständigt flytt, ditslungad på ett ögonblick jag ej kan föra till vetskapens gräns, i rastlösheten av min ungdom på jakt efter allting, för att rättfärdiga mitt liv och allt jag inte är, för mig är sprickan förgänglighet i min själ roten ur allt jag begriper och inte begriper, att döden vilar på andra sidan ögonblicket som en otänkt tanke, är blott all rot av förvillelse - men samtidigt del av min rotlöshet vilket kan föra mig fri, men med tidens kedjor runt mitt huvud inborrat som törnekrans, biter naturkrafter över min egen förmåga och plågar mig till en insyn som är mig allt för tidigt kommen -
Skärvor av en bortglömd barndom
Visar mig även
Ett förlorat geni,
som valt en annan trad
Ty allt jag vet nu
Är att dö
Eller
Erövra Världen
En narcissistisk ungdom bortom all bot