Utbränd

Är jag något förbränt
som speglas i mörkret
som speglar det förgångna
i askan

en vilsen själ
ett ödets nyck
eller svalnande stjärna

ett spår av det som varit
minnen som falnar
och tunnas ut till intet

Fri vers av Kungskobran
Läst 180 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-10-11 00:01

Skriv ut
Spara som PDF

Respons En vacker bild av en tragisk tanke. 2020-10-14

ULJO Ålderdomen vår vånda 2020-10-12

Kungskobran Att bli gammal är ett ok men man blir förunderligt klok, ser galenskaperna segla förbi när man närmar sig sitt sorti men känner sig underbart fri 2020-10-11

Blomma-Stjärna text som väcker mina tankar då jag identifierar mig! i liv som falnar, finns också liv i glöd finns små gnistor som kan flamma i oss äldre finns minnen från förr som kanske kan roa eller väcka någon att göra ett bra val en gammal människa må vara mer långsam och kanske ha svårt för att ta in och lära en myckenhet av nya sätt att hantera livet, ny teknik t.ex. men det kan vara bra det - tänk om mänskligheten glömmer bort gamla hantverk, glömmer bort hur man lagar mat från grunden och annat viktigt vid kriser? vi äldre kanske har mer behov av kontinuitet, distans och vila men vi kan ändå bli förälskade på nytt och vi kan också längta efter att pröva nytt! 2020-10-11

Briza media Väl fångat om frågorna efter utbrändhet. Stillsamt och vackert. Gillar särskilt den svalna de stjärnan. 2020-10-11

AiA Maria den fria Tidevarv komma Tidevarv gå Själen består Tack! 2020-10-11

Öknens Ros Av jord är du kommen, till jord ska du åter varda. Det är vårt öde. 2020-10-11

Sparvögat Även en utbränd eld kan blossa upp och börja brinna igen... Vackra, vemodiga ord! 2020-10-11

Kajan Mycket allvar i denna dikt, som ingjuter karga bilder i ens inre. Bra är den dock. 2020-10-11

bibbi ahrnstedt Svåra tankar och känslor om hur det kan bli 2020-10-11