Lugnt och fridfullt, här och där.
Ingenting förstöra detta, ingen kan.
Förutom när självaste han, träder fram.
Tur med vetskapen, vem han egentligen är.
Om psykisk kunskap, erkännande kan.
Fridfullheten försvinner tvärt...
Återstår lugnet galant...
Ej medvetande om, mörka tider framöver.
Tiden den går, rullandes snabbt och elakt.
Snart dags använda vetskapen, vem han är.
Bäst vara förbered till det yttersta.
Sorgligt nog alltid samma reaktion...
Kort mentalhaveri, strax innan sanningens vetskap.
Förblir mentalhaveriet en längre period..
Krossar han dej och tar, din plats förevigt.
Kunskap om vem självaste han, du alltid burit på.
utan vetskap om vilken kunskap, du bär.
Lugnet ej längre galant, snarare i kaotiskt tillstånd.
Stress och konstant mörker, återspeglas mer.
Mötet med självaste han, nära inpå.
Så se upp för fällorna, knappt synliga.

Lyssna lyhört när instinkten talar, ännu mer vad din uppmärksamhet talar om.
Nu insikten om självkänsla, existerar det förgångna likväl.
Det förgångna slutar upphöra, när dess hinder upphör.
Beredd dina inersta känslor, rädsla attraherar onda andar.
Bege dej långt, långt bort..
Där trygghet upphör, mot vilja besegra rädslan.
Vägen ut leder mot sina farhagor, och övervinna dem.
Sist kommer han som du fasar mest av allt, står du och slås eller flyr?
Ingenting som förr, allt ändras dag till dag.
Redo för allt och alla, men redo möta ditt andra jag?
Kunskap om det medvetna och undermedvetna hos dej, din eviga fiende har.
Vad vet du om han, och hur mycket vet du om det medvetna/undermedvetna hos dej själv.
Det är här rädsla födds om och om igen.
Vem är starkast, du eller han ?