Redan medlem?
Logga in
Den tvångsmässiga godhetenDina ögon är som två fyrar
i min själs mörka och
oändliga natt när du sänder
ut en kärlek blixtrande av
ett ursinne som aldrig ger upp
Min existens var förintad och
du sträckte ned dina händer
i avgrunden när alarmklockorna
skrek i ett svart solsken av skräck
Din röst och dina ord tinade upp
min förstening när jag insåg att
jag måste sätta en gräns för
människor och deras förvirrade
tvångsmässiga lögnaktighet
I vår sanningssökande dialog
kunde jag sakta bygga upp en
hållbar och fast grundstruktur
i mitt obeskrivliga skenande kaos
Du lärde mig att älska och den
första jag gav min kärlek var du
Du är godheten personifierad
och de bästa dagarna i livet är
dessa dagar fyllda med vårt ljus.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Johan Bergstjärna
Läst 103 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2020-10-28 12:56 
|
Nästa text
Föregående
Johan Bergstjärna
|
