Dagsverket vågar andas, liknande en mera ljus övermognad.
Dessa rader lägger sig platt, med ordet i en levande era.
Med andra ord, en tillfällighet utav påstått ämnesflöde.
De sovande ytterligheterna, lever och frodas i skinande meningar...
Mera löpande ingivenheter, det luckras upp ett tecken i skyn.
Lagade påståenden kikar över axeln i vida bredden.
Lagat ordflöde innehåller skinande exemplariska affekter...
vem sade sig vara den trogna nämnaren?
Ett kryptiskt hum i livets alla motorvägar, ta prototypen och gasa förbi.
Vilket omsluts i hastade tvära kast, smilande överfönster.
Jaså och hejsan, vore länken perforerad inom alla viljor så föder en glödande eld livet...
Hur vore ett nämnvärt om, i alla kanske dåsande ett tvivelaktigt sant huvudbry?
Det började med ett varför och slutade med en glimrande existentiell fråga, som ingår med svaret i alla omkretsar...
Överhettade hjälpredor, susar med lite mera framförhållning.
Poesi i natten, ler i ekvatorns famn, trygg och strålande grann.