Orkar inte vara människa.
För ett tag.
Konsten att förvandlas.
Till att leva.
Det vackraste.
Jag ser.
I ögon.
Av utslagna näckrosor.
Men samtidigt.
Nu när morgonen vaknat.
Omgiven av kärlek.
Ett stänk av harmoni.
Inom mig.
Ett strå av de solmognaste smultron.
Fastän vinter det är.
Jag ler.
Ett äkta leende.
Och jag vill vara.
I mig själv.
Igen.