Ljust, ljust grå
syns kvällen
övergående i
skymning

Regnig var dagen
med ärenden hit
och dit

Vart har
paraplyerna
tagit vägen

Aldrig på plats

Alltid kvarglömda
någonstans

liksom handskarna
och vantarna
samt mössan

Inte att förglömma

Det är mänskligt att
glömma och förlåta

Kanske främst sig själv
sig själv

För att vara disträ

Tänka för mycket

Fara iväg i tanken

Snart är det vinter
Med allt vad det
innebär